Värmland is da shit:)
Tänkte göra ett lite sentimentalt inlägg idag för det var ju ett tag sedan jag skrev något annat än dagen som varit...Nu är ju bloggen en dagbok men ändå....dusch, dagis, jobb, dagis, taekwondo, hästar....ja det var min dag kort:)
Det sentimentala blir att satan vad jag älskar livet på landet:) ! Gry och kompisarna springer ut och in utan att man behöver oroa sig för bilar, konstiga människor och allt det där...Hon växer upp med djur och stora ytor att leka på både inne och ute. Vi kan ta en ridtur, båttur, fyrhjulingstur när vi vill, klippa gräs i 2 timmar mm. Hundarna mår gott och springer ute lösa, inga grannar som jag behöver hälsa på och prata väder med så fort man går utanför dörren:) eller ännu värre bjuda på fika till och från:P Jag är social men det ska vara på mina villkor så med andra ord är jag väldigt social när jag vill vara det:P
När vi bodde i Stockholm var det så skönt att vara anonym men efter ett tag var det inge roligt att sitta på samma pendeltåg varje dag, samma tid, samma människor men efter 1 år så hälsade fortfarande ingen i vagnen, alla stirrade rakt fram, sov eller läste....I värmland så hade man ju redan ätit bullar med alla och man skulle veta allas fritidsintressen efter 2 veckor:) Just då var det anonymitet man ville ha....Nu är det så skönt att "känna alla" och det är ju få problem och händelser som man inte vet någon som kan hjälpa en med:) Naturligtvis finns det nackdelar att bo som man gör också men dom är ganska oväsentliga:) . Ganska mysigt och åka till jobbet på en skogsväg och inte möta en enda bil.....kommer hem och hästarna går bredvid vägen och sjön är spegelblank..
Nej hörrni jag får nog försöka börja blogga tidigare för jag blir ju så sjukt trött....
Och det här inlägget blev väl inte alltför intressant eller så sätter det igång tankarna lite på de "landetbor" som klagar över döende byar och att alla vet om du petat dig i näsan, inga bra uteställen och långa resor till jobbet och för storstadsbor kanske också synen ändras lite på lantlollorna:) Som sagt var så önskar jag alla att få uppleva "livet på landet" nångång:) Närheten och omtänksamheten. Alla hjälps åt.
Skulle kunna skena iväg och bli ett väldigt lång inlägg nu känner jag så det är bästa att jag rundar av.
Kram B
Det sentimentala blir att satan vad jag älskar livet på landet:) ! Gry och kompisarna springer ut och in utan att man behöver oroa sig för bilar, konstiga människor och allt det där...Hon växer upp med djur och stora ytor att leka på både inne och ute. Vi kan ta en ridtur, båttur, fyrhjulingstur när vi vill, klippa gräs i 2 timmar mm. Hundarna mår gott och springer ute lösa, inga grannar som jag behöver hälsa på och prata väder med så fort man går utanför dörren:) eller ännu värre bjuda på fika till och från:P Jag är social men det ska vara på mina villkor så med andra ord är jag väldigt social när jag vill vara det:P
När vi bodde i Stockholm var det så skönt att vara anonym men efter ett tag var det inge roligt att sitta på samma pendeltåg varje dag, samma tid, samma människor men efter 1 år så hälsade fortfarande ingen i vagnen, alla stirrade rakt fram, sov eller läste....I värmland så hade man ju redan ätit bullar med alla och man skulle veta allas fritidsintressen efter 2 veckor:) Just då var det anonymitet man ville ha....Nu är det så skönt att "känna alla" och det är ju få problem och händelser som man inte vet någon som kan hjälpa en med:) Naturligtvis finns det nackdelar att bo som man gör också men dom är ganska oväsentliga:) . Ganska mysigt och åka till jobbet på en skogsväg och inte möta en enda bil.....kommer hem och hästarna går bredvid vägen och sjön är spegelblank..
Nej hörrni jag får nog försöka börja blogga tidigare för jag blir ju så sjukt trött....
Och det här inlägget blev väl inte alltför intressant eller så sätter det igång tankarna lite på de "landetbor" som klagar över döende byar och att alla vet om du petat dig i näsan, inga bra uteställen och långa resor till jobbet och för storstadsbor kanske också synen ändras lite på lantlollorna:) Som sagt var så önskar jag alla att få uppleva "livet på landet" nångång:) Närheten och omtänksamheten. Alla hjälps åt.
Skulle kunna skena iväg och bli ett väldigt lång inlägg nu känner jag så det är bästa att jag rundar av.
Kram B
Kommentarer
Trackback
